Inte en chans att jag kollar mitt barn rakt in i ögonen, känner mig känslokall, obrydd och väldigt ointresserad. avstånd, ålder, inget kan överväga känslan för ett barn. Det ska iallafall inte ske min dotter, om de så kräver 1,2,-30 år så vill jag aldrig någonsin se henne så ledsen och sviken igen. En 5 åring ska inte behöva växa upp i ett otryggt och falskt förhållande. Hur kan en kram vara så svår och sällsynt. Det kräver att man har tid, viljan och framförallt ett vuxet och bekvämt tankesätt innan man besluter sig för att styra och ställa i ett barns liv..
Tragiskt nog ser man ingen vilja eller trygghet. Försöker du bevisa något för dig själv eller din omgivning ?



Kärleken till min dotter är obeskrivlig ! Jag fick bli stor, vuxen allt på en gång när moa kom till världen. Det var jag fullt beredd och medveten om. Men inte att jag skulle stå där som 16 åring själv och uppfostra vår dotter, medans han fick tid, sin ungdom, ja you name it..
Efter 5 år, när man fått lite avlastning och stöd från fadern, då har jag som aldrig svikit tydligen fått allt serverat på silverfat ? 


Man kan inte piska in något i barn, men man kan smeka fram mycket ur dem.
Att vara ödmjuk, tålmodig, taktfull, anspråkslös,
hedervärd och modig är inte detsamma
som att vara antingen manlig eller kvinnlig;
 
Det är att vara mänsklig!!


Jag har iallafall något som ingen annan!
Ett öppet och ärligt förhållande med Moa!
Det är vår gemensamma glädje!
♥